Bra snurr på industritekniska

Det råder högtryck på industritekniska programmet på Finnvedens gymnasium. Inför årets läsår är utbildningen full och omkring tio elever står på reservlistan. På det nationella programmet går 16 elever, samtidigt som ytterligare tio elever går yrkesintroduktion och två elever från anpassad gymnasieskola är integrerade i programmet. Men det är inte bara antalet sökande som har förändrats. Även bilden av vad en industriutbildning innebär verkar vara på väg att förändras.

– Det känns helt fantastiskt att det har blivit så här de senaste två åren, säger Magnus Petersson, programlagsledare för industritekniska programmet.

För några år sedan var situationen en helt annan.

– Vi hade ju ett riktigt tapp då. Det startade inget nationellt program det året.

När intresset minskade valde skolan att agera. Lärare och ansvariga började besöka kommunens högstadieskolor för att visa vad utbildningen faktiskt innehåller. Responsen blev bättre än väntat.

– Vi fick väldigt bra respons, både från studie- och yrkesvägledare och från eleverna. De tyckte att det var skitkul.

Flera av eleverna som fick prova på och se utbildningen valde senare att börja på programmet.

– Då kände vi att det var rätt medicin och att vi skulle fortsätta med det.

Nu planerar skolan nya besök och vill på sikt nå ännu yngre elever.

– Vi kanske ska börja redan i årskurs åtta och ännu tidigare, kanske årskurs fyra. Teknikintresset måste vi fånga upp.

Läraren Michael Svensson tror att det är viktigt att visa upp en industri som skiljer sig från den bild som många fortfarande bär med sig.

– Industrin ser inte ut som den gjorde för 20 år sedan. Det är så mycket teknik och robotar i dag. Det är också mycket renare och fräschare. Vi måste ta död på myten om att industrin är skitig.

I skolans lokaler möter eleverna en betydligt mer tekniskt avancerad värld än den klassiska bilden av industriarbete. Här handlar det om bland annat CAD, CAM, programmering och avancerade maskiner.

– Det är inte så att man bara ska stå och fila på en bit längre. Det krävs mycket matematik och kunskaper. Det är väldigt mycket datorer i dag, säger Magnus Petersson.

För 16-årige Niilo Chestersson, som går första året, var industrin däremot inte helt främmande. Hans pappa har arbetat inom industrin sedan Niilo var liten.

– Det är något jag har vuxit upp med och sett när han har jobbat med det. Det har gjort att jag blivit mer och mer intresserad. Därför kändes det som att det var den linjen jag ville välja.

Han funderar på en framtid inom svetsning, men har under utbildningen också upptäckt ett annat intresse.

– Jag hade egentligen tänkt mig svets, men nu när jag har börjat här har jag märkt att CAD är väldigt kul.

Klasskamraten Theo Glantz hade däremot ingen självklar koppling till industrin när han sökte.

– Jag hade egentligen ingen särskild anledning till att jag började här. Jag har inte varit särskilt intresserad av industri tidigare. Men jag fick ett tips av en vän som går andra året här.

Nu trivs han.

– Det känns jättebra. Man får lära sig CAD och använda olika maskiner. Man får lära sig att rita och så vidare.

I årskurs två finns 17-åriga Linnea Pettersson. Hon fastnade för utbildningen redan när hon besökte skolan under ett öppet hus i nian.

– Jag fastnade direkt för alla maskiner, lärarna och när de berättade om hur utbildningen var.

Hon ville inte ha en utbildning där allt handlade om att sitta stilla och plugga.

– Jag har alltid varit intresserad av att hålla på praktiskt. Jag vill jobba på fabrik och inom industrin.

Linnea hade dessutom redan en tydlig yrkesdröm.

– Jag har alltid velat bli svetsare eller verktygsmakare.

Vägen in på programmet var dock inte självklar. Hon stod först i kö och började på IMA. Efter ungefär en månad kom beskedet att hon fått en plats, men då kom en annan överraskning.

– Jag fick reda på att jag var ensam tjej och hade lite blandade känslor, men jag valde att testa ändå och det har gått jättebra.

Nu hoppas hon att fler tjejer ska våga söka.

– Jag tycker att fler tjejer borde komma på öppet hus och testa att söka hit. Det är en väldigt bra utbildning.

Och hennes egna framtidsplaner är långtgående.

– Jag vill bli undervattenssvetsare.

Planen är först att skaffa jobb efter studenten och därefter gå en svetskurs för att sedan söka sig vidare inom svetsyrket.

– Jag vill ta mig vidare så att jag kan bli något större inom undervattenssvetsning.

Just kopplingen mellan utbildningen och arbetslivet är en central del av programmet. Eleverna får göra studiebesök och komma ut på arbetsplatser, samtidigt som skolan samarbetar med företagen. För skolan innebär det ökade intresset också ett nytt problem: det behövs fler praktikplatser. När eleverna blir fler ökar behovet av APL-platser, alltså arbetsplatsförlagt lärande.

– När vi får väldigt många elever som ska ut på APL krävs det att företagen är villiga att hjälpa till och ta emot dem, säger Michael Svensson.

Magnus Petersson beskriver det som ett av skolans viktigaste dilemman framåt.

– När programmet växer måste alla vara med och hjälpa till. Det är ju också ett sätt för företagen att hitta nya medarbetare. Det är på lärlingsplatser och APL-platser som deras framtida medarbetare finns.

För eleverna kan vägen från skolan till arbetslivet därför bli relativt rak.

– Alla som ville fick jobb, säger Magnus Petersson om den senaste årskullen som gick ut.

Industritekniska programmet handlar dessutom om mer än svarvar och fräsar.

Eleverna kan få möjlighet att ta truckkort och utbildningen kan leda vidare till en rad olika yrkesroller.

– Industrin är ju inte bara fräsar och svarvar. Industrin är så mycket bredare, säger Michael Svensson.

Magnus Petersson håller med.

– Man kan nästan bli vad som helst när man går industriprogrammet. Man kan bli väldigt många saker – kanske inte direkt, men så småningom kan man växa inom företaget.

För 18-årige Ziad Alesh är det just bredden som har blivit en positiv överraskning. När han skulle välja gymnasieutbildning stod valet mellan bland annat el och industri. Han hade en bild av industrin som smutsig och osäker. Den bilden har förändrats.

– Jag trodde verkligen inte i början att industrin var så ren, säker och fin att jobba i. Jag trodde att det var väldigt smutsigt och osäkert.

I dag är han ute på praktik och arbetar med maskiner.

– Jag har fått köra en massa olika detaljer och mäta dem för att se om de är exakt som kunden vill ha. Det är väldigt roligt och intressant.

Framtiden ser han också tydligt framför sig.

– Jag vill göra mitt bästa nu på industriprogrammet och sedan gå vidare till universitetet för att fortsätta studera. Mitt mål är en framtid inom CAD, ritningar och planering.

Samtidigt som elevantalet ökar börjar lokalerna bli en utmaning. Skolan behöver fundera på hur den ska kunna ta emot ännu fler elever och samtidigt hitta tillräckligt många praktikplatser.

Det finns också tankar på att bredda utbildningen. I dag är skärande bearbetning den enda inriktningen, men skolan ser möjligheter inom exempelvis drift och underhåll, svets och serviceteknik.

– Vår vision är att vi skulle vilja ha åtminstone ett ben till att stå på för att få ut elever. Det skriker nog lite efter servicetekniker här runt omkring i bygden också, säger Magnus Petersson.

Samtidigt har programmet fått förstärkning även på personalsidan. En ny kvinnlig kollega har börjat på utbildningen, något som också kan bidra till att bredda bilden av vilka som arbetar inom industrin och inspirera fler tjejer att söka sig till programmet.

Skolan har dessutom stöd från en ekonomisk förening med omkring 40 företag och medlemmar. Föreningen är med och stöttar utbildningen ekonomiskt och är en del av det nära samarbetet mellan skolan och det lokala näringslivet.

– Vi vill gärna att det ska komma in lite fler tjejer, men självklart är vi väldigt glada över att det har blivit ett sådant drag kring att komma in här på skolan.